Biography

KORT BIOGRAFI

Johanna Grüssner från Åland utbildades vid Berklee College of Music och Manhattan School of Music. I USA blev hon en etablerad jazzsångerska och anlitades att starta ett musikprogram på en grundskola i Bronx. Hon tog sitt eget storband samt Bronxskolans kör på turnéer till Skandinavien som dokumenterades av YLE, New York Times, NBC och CNN. Hon ordnade USA-turnéer för skandinaviska körer och grundade Ålands Projektkör. Johanna har sjungit in 25 skivor för bl.a. Prophone/Naxos Jazz och BlueMusicGroup. Beställningsverket ”Migrantvisan” framfördes på Skolmusik 2017 i Vasa med tusentals barn och orkester. Bosatt i Stockholm arbetar hon med framstående musikprofiler, producerar välgörenhetsgalor och stora musikprojekt, undervisar på spetsutbildningar i musik samt frilansar som sångerska. Johanna har tilldelats flera kulturpriser för sin breda och kunniga musikalitet, sitt producent- och dirigentskap, samt förmågan att engagera stora antal amatörer och professionella aktörer i sina föreställningar.

LÅNG BIOGRAFI

Johanna Grüssner föddes 1972 på Åland och är uppvuxen på Karl Hindersons gammelgård i den åländska landsbygdsidyllen. Som barn sjöng Johanna i kyrkans barnkör under ledning av byns kantor Sture Isacsson. Trots att kören bara utgjordes av en handfull bybarn komponerade Sture stycken för blandad kör, med disharmoniska melodier och utmanande täta stämmor som barnkören fick sjunga på kyrkans gudstjänster. En gång i veckan tog hon bussen till tant Margareta i grannbyn för pianolektioner och vid 10-års ålder blev Johanna antagen till Ålands Musikinstitut i Mariehamn där hon fick undervisning i både teori och piano. Ändå var det sången som låg henne allra närmast, och hon fortsatte vara en trogen körsångare i Sture Isacssons körer så länge han levde.

Efter några år fick Johanna börja ta klassiska sånglektioner på Ålands Musikinstitut för dåvarande sångpedagog Ann Allvin. Efter den grundläggande sångtekniken kände hon en stark längtan att få göra egna tolkningar och improvisationer vilket hon fick utlopp för i dåvarande gospelkören Intermezzo under ledning av Guy Karlsson. Guy tog Johanna under sin vinge och gav henne extra tid för sången i form av konserttillfällen, solon och egen övningstid. Hon blev förtrollad av den afroamerikanska musiktraditionen som innebar stor frihet i uttryck.

Efter studentexamen 1991 valde Johanna att arbeta ett år som ambulerande musiklärare. Hon fick tjänsterna på Ålands folkhögskola, Backagården för funktionshindrade, Medborgarinstitutet för barnkör samt Ålands Lyceum, gymnasiet hon precis hade gått. Johanna stormtrivdes som lärare på alla nivåer. På våren samma år producerade hon musikalen ”Spegeln” med sina gymnasieelever. Föreställningen blev ett stort projekt med solister, kör, orkester och skådespel. Musikalen filmades för dokumentation och sågs av hundratals elever från gästande skolor. Det var Johannas första stora produktion som körledare, regissör och producent.

Året därpå skulle Johanna välja mellan pedagogiska fakulteten i Vasa och Kävesta folkhögskola i Sverige. Ett program med både drama och musikinriktning. Hon valde det senare vilket hon aldrig ångrat. Plötsligt öppnades en värld med jazzmusik, ensemblespel och improvisation. Johanna blev förälskad i jazzen och bestämde sig att satsa på en yrkesutbildning. Trots positivt antagningsbesked till musikhögskolan valde hon ändå att pröva lyckan i jazzens hemland USA och reste till Frankfurt för ett antagningsprov till den världskända musikskolan i Boston, Berklee College of Music.

Provet till Berklee gick bättre än väntat och skolan erbjöd ett stipendium som underlättade de kostsamma åren hon hade framför sig och hon flög till USA redan samma höst.

Att flytta själv från lilla Åland och studera på andra sidan Atlanten, på ett annat språk var inget som bekymrade Johanna. Hon stormtrivdes på den enorma musikskolan med studiekamrater från hela världen. Skolan erbjöd allt hon någonsin drömt om, dagliga konserter av alla slag, högutbildade professorer och enormt begåvade studiekamrater. Johanna stortrivdes men hade ont om pengar och varje år kostade mer än hon hade. Hon tenterade bort kurser och avslutade sin fyraåriga utbildning på tre år. Julen firades alltid hemma på Åland, då hon producerade en välgörenhetskonsert till förmån för Amnesty som hon gjorde 20 år i rad. Hon samlade sedan 20 åländska solister och producerade ett album för Amnesty: 20 år – 20 spår. Även somrarna spenderade hon på Åland där hon drev musikcaféet Uffe på Berget sju dagar i veckan med bullbak, ålandspannkaka och kvällskonserter för att finansiera sina musikstudier. År 1996 stod hon framför Pat Matheny i den traditionella amerikanska svarta examensrocken med fyrkantig hatt och mottog sitt kandidatdiplom, Bachelor of Music i Music Education.

Johanna blev fast i det amerikanska musiklivet och valde att studera vidare, men nu i jazzens riktiga hemstad New York. Vid Manhattan School of Music jazz performance program studerade Johanna heltid samtidigt som hon sjöng på små jazzklubbar och restauranger på nätter och kvällar. Hon startade sitt eget storband Manhattan Jazz Orchestra som hon repeterade och ledde under sin slutliga examenskonsert våren 1998 till Master of Music in jazz performance. Konserten släppte hon på CD´n Live at Hubbard Hall och tog sitt 19-manna storband på turné till sina egna hemtrakter samma sommar då de gästade bl.a. Fasching Jazzclub, Mosebacke, Norrtälje jazzdagar och Alandia jazzfestival på Åland. Johanna var turnéledare, researrangör och sångerska under den två veckor långa turnén i Skandinavien. Tillbaka i New York framförde Johanna Grüssner Manhattan Jazz Orchestra två utsålda kvällar på den anrika jazzklubben Birdland tillsammans med Anders Berglund, Putte Wickman och Svante Thuresson.

Efter fullbordad amerikansk examen har man rätt att arbeta ett år i USA, så Johanna sökte platsen som musiklärare på Public School 86 i Bronx. En grundskola på över 2000 barn från utmanande familjeförhållanden. Hon tackade ja trots att skolan inte hade något musikrum, instrument eller andra musiklärare. Hon köpte en gitarr och besökte varje klassrum dag efter dag och både hon och skolan insåg snabbt det enorma behovet av musik i barnens liv. Efter en lyckad ansökan vann hon statens Music Grant som fyllde skolan med helt nya tromboner, saxofoner, trumset, flöjter och andra instrument som möjliggjorde för skolan att anlita flera musiklärare. Johanna valde att stanna och startade snart skolkören PS86 Gospel Choir. Det bästa sättet att lära ut svängig musik på gehör med lätta stämmor och få barnen att röra sig till musikens rytm. Snart bestod kören av 80 välsjungande barn och Johanna anmälde kören till en nationell gospelkörtävling. PS 86 Gospel Choir gick till final och gjorde ett uppmärksammat framträdande vid Grand Central Station.

Johanna drömde om att få visa bronxbarnen sin hemby på Åland. Efter hård insamling från sponsorer både i USA och på Åland lyckades hon få ihop tillräckligt för att resa en vecka till Åland med 24 barn. Johanna kontaktade sin gamla grundskola i Pålsböle och startade ett brevutbyte mellan de åländska skolbarnen och hennes bronxelever. Våren 2001 gästades Åland av bronxbarnens gospelkonserter både i Mariehamn och på landsbygden, och de 24 elvaåringarna togs emot av stående ovationer och rungande applåder. Barnen bodde både i åländska familjer hos Johannas gamla gospelkör Intermezzo samt på en vacker lägergård vid vattnet. Veckan på Åland blev ett minne för livet för alla. En månad efteråt gjorde Intermezzo svarsbesök på PS86 i Bronx med konsert tillsammans med barnen där både Finlands ambassadör, politiker och kulturprofiler närvarade.

Dagarna innan resan till Åland fick New York Times ett anonymt tips. Det resulterade i en uppmärksammad artikel på första sidan i Metro Section i The New York Times. Både reporter och fotograf följde med barnen till Åland och rapporterade om barnens upplevelser. Även brittiska TV-kanalen BBC skickade ett kamerateam till Åland och finlandssvenska YLE beslöt att göra en dokumentärfilm om äventyret. Filmen sändes följande år med namnet Vem kan segla, efter den åländska folkvisan som bronxbarnen lärt sig att sjunga för den åländska publiken.

Mediauppbådet innebar tre helsidesartiklar i New York Times och Johanna kontaktades av amerikanska bokförlag och filmproducenter som ville göra en spelfilm om bronxbarnens äventyr till Åland. Kända skådespelare (t.ex. Gwyneth Paltrow) föreslogs spela Johanna i filmen. Agentmöten, TV-intervjuer och radiobesök avlöste varandra efter ankomsten till New York och Johanna tog med sig bronxbarnen från studio till studio för att sjunga sina sånger och berätta om sina upplevelser. Johanna var både fascinerad över uppståndelsen men även bekymrad hur hon skulle lyckas hålla historien genuin och äkta om detta blev en spelfilm.

Trots en fullspäckad kalender tog allt ett abrupt slut efter terrorattacken den 11 september samma höst. Korthuset kollapsade och Johanna tog avsked av barnen, agenter och vänner och flyttade till Stockholm för att starta ett nytt liv.

I Stockholm startade Johanna ett eget företag och undervisade fristående kurser på olika musikutbildningar såsom Sibeliusakademin (Helsingfors), Musikhuset Novia (Jakobstad), Kulturama (Stockholm) m.fl. Samtidigt genomgick hon grundliga undersökningar på Karolinska Sjukhuset och fick snart diagnosen Limb Girdle Muscular Dystrophy 2i (LGMD2i). En progressiv neurologisk genetisk muskelsjukdom där musklerna långsamt försvagas. Samma diagnos som sina båda systrar på Åland. Systrarna som alltid stått varandra nära började musicera tillsammans på allvar då Johanna flyttade hem från USA. De startade gruppen Ulvens Döttrar och började arrangera sånger med rötter i etnisk världsmusik. De började snart komponera sina egna sånger och texter, ofta med anknytning till naturlyriken. De spelar själv instrument som nyckelharpa, fiddla, djembe, didgeridoo, mungiga och andra folkliga instrument till sina täta trestämmiga sånger. Ulvens Döttrar har turnerat tillsammans, haft exklusiv konsert för president Tarja Halonen, producerat flera skivor, varav den senaste tillsammans med det professionella storbandet Bothnia Rhythm Orchestra, som de även turnerat skandinaviska jazzfestivaler med.

Johanna gifte sig 2003 och fick året därpå fast anställning på Södra Latins spetsutbildning i musik där hon fortfarande undervisar i solosång, kör och estetisk kommunikation. Hon har startat ett långvarigt samarbete med Berklee College of Music som sedan många år besöker Södra Latin med gästundervisning och audition för nya sökande till deras yrkesutbildning. Många elever från Södra Latin har under årens lopp fått stipender till Berklee.

Efter jordbävningen på Haiti genomförde hon en insamlingsgala på Södra Teatern i Stockholm med storkör, orkester, dans och monologer. Galan gjordes fem år i rad och samlade stora summor pengar till förmån för de drabbade.

När New York Times-reportern Anemona Hartocollis kontaktade Johanna för att få skriva en bok om bronxbarnens resa var läget ett annat och svaret enkelt. Johanna tackade ja och fick påverka boken hela vägen från långa intervjuer till korrekturläsning. Nu fick historien dokumenteras precis som den var. Boken Seven Days of Possibilities släpptes på förlaget PublicAffairs år 2004 med efterföljande bokturné i USA för både Johanna och författaren Anemona Hartocollis.

I samma veva fick Johanna erbjudande om ett skivkontrakt för Prophone/NaxosJazz. Hon släppte skivan No More Blues samma år efter ett intensivt samarbete med skivproducent och Grammy-vinnare John Snyder. Skivrelease hölls i Nashville, USA, där Johanna framförde en live konsert. Efterföljande skiva på samma bolag spelades in 2006 på välkända Dockside Studios i Louisiana även här med John Snyder som producent.

År 2009 startade Johanna Ålands Projektkör som hon repeterar var tredje helg. Där agerar hon körledare, producent och dirigent för 100-mannakör, orkester, solister och dansare i stora uppsättningar som Duke Ellington, En värld full av liv, Queen, Syrakusas öga och Elvis. Föreställningarna har setts av 10-tusentals åskådare, framförts i Stockholm, Jakobstad, Kristinestad, Åbo och Mariehamn.

Johanna har kulturprisbelönats av American Scandinavian Society, Finlandia Foundation, Ålands Turistförening, Ålands Landskapsregering, Julius Sundbloms Stiftelse, Finlandssvenska Sång-och musikförbund, Ålandsbankens kulturpris m.fl.

Johanna är fortsatt bosatt i Stockholm där hon undervisar på Södra Latins spetsutbildning i musik samtidigt som hon fortsätter musicera och uppträda på konsertscener, klubbar och i kyrkor. Hon undervisar tidvis på andra skolor och genomförde våren 2017 en stor konsert med 100 barn tillsammans med Jojje Wadenius band. Samma år uruppfördes ett verk med jazzprofil komponerat av Johanna. En beställning av DUNK i Finland som framfördes under Skolmusik 2017 i Vasa av flera tusen finlandssvenska barn med orkester. Verket heter Migrantvisan.

Sedan 2015 har familjen en fosterson från Afghanistan som Johanna ger sånglektioner och involverar i sina egna konserter. De har gjort en musikvideo tillsammans med en blandning av folkmusik från Afghanistan och Åland.

Johanna Grüssner har sjungit in ca 25 skivor, varav flera hon producerat själv. De flesta är utgivna av BlueMusicGroup, Prophone och NaxosJazz. Hon har varit gäst i svenska och finska TV-program som Bettina S, Allt ljus på, Efter nio med Bettina S, Strömsö, Circus Familj, Svenska Dagen etc.

Johanna har samarbetat med musiker som Jojje Wadenius, Hector Bingert, André Ferrari, Fredrik Johnson, Erik Söderlind, Ulf Johansson Werre, Klas Lindqvist, Lill Lindfors, Anders Berglund, Putte Wickman, Svante Thuresson, Svante Henryson, Mikko-Ville Luolajan-Mikkola, New York Voices, Jane Monheit, John Storgårds, Roger Pontare, Patrick Wingren, Mika Pohjola, Peter Nordwall, Margareta Bengtson, Geir Rönning, Magnus Bäcklund, Molly Pettersson Hammar, Severi Pyysalo, Niklas Winter, Andreas Fliflet m.fl.